Vasa Bridgeklubb – en glad pensionär

Vasa Bridgeklubb når under innevarande år den aktningsvärda åldern 65 år och kunde kalla sig för pensionär. Klubben känner dock inga åldringkrämpor utan är i bättre vigör än någonson.

När klubben firade sitt femtio års jubileum 1993, gjorde man det som en mycket välmående bridgeklubb. Ekonomin var i skick med drygt 8.500 mk på bankkontona och dessutom förvaltade man 2.500 FBF aktier till ett värde av cirka 28.000 mk. Visserligen klagade styrelsen på att ekonomin var dålig på grund av rikligt deltagande i lagsemifinalerna av vilket ett lag dessutom nådde finalspelet. Juniorerna hade deltagit i en nordisk juniortävling.

Jubileumsåret spelade man sina klubbkvällar i gamla TVH:s matsal och den 2 februari slog man rekord i deltagande par. Hela 28 par hade den kvällen mött upp. Inte nog med det. Man hade två gånger 27 par till spel. I en av dessa deltog hela 41 klubbmedlemmar. Det var inte många som saknades.

Ett kurssamarbete med femte ringen något år tidigare hade lockat över halvdussinet pidrospelare från Helsingby hållet och något år senare en liknade kontingent från Solf hållet. Dessa skulle under de kommande åren ge klubben en rejäl injektionsspruta både vad beträffar klubbens förvaltning som framgångar vid spelborden.

Pensionärsbridgen kom även igång detta år.

Internationellt hade man kontakter med såväl Sverige som Norge. Den av svenskarna anordnade Waskia Cupen spelades jubileumsåret för femte gången. Huvudtävlingen och samlingstävlingen samlade hela 48 par och lagtävlingen 18 lag. Man skall då komma ihåg att man inte fick utannonsera tävlingarna med tanke på att det spelades påskbridge i Jyväskylä.

Klubbens jubileumstävling och bankett begicks 3-5 december med Armi och Kari Koistinen som spelledare. Banketten var samtidigt gemensam julfest för Vasaklubbarna. Man väntade nämligen inte så många festdeltagare. Klubben uppvaktades av Västerbottningarna samt Gamlakarleby och Trikki. Från förbundet fanns endast spelledarna på plats.

Sommarbridgen spelades broderligt tillsammans med Trikki och ligan arrangerades av en ligakommitté, vilket förstås var det samma som att vi ordnade ligan tillsammans med Trikki.

Såväl sommarbridgen som ligan hade startat 1986.

Jubileumsåret var som av ovan framgår framgångsrikt för klubben och året som följde blev minnesvärt närmast med tanke på att de Nordiska Mästerskapen spelades i Vasa. Mästerskapen placerades här för att den billigaste offerten kom från Vasa. Klubben lyckades även få inklämd en MP-tävling i spelschemat och i tävlingen deltog spelare från Danmark, Norge, Sverige och Färöarna.

Minnesvärd blev även den soliga utflykten till Strömsö under fridagen.

De goda kontakterna med svenskarna gav klubben nya positiva influenser. Man räknade resultaten för hand under de Nordiska Mästerskapen, medan svenskarna kunde räkna såväl partävling som lagtävling med dator. Visserligen hade Kasimir Koistinen utvecklat ett parberäkningsprogram, som Armi använde vid de partävlingar de skötte, men lagtävling skulle ännu skötas för hand.

Klubben började fundera på att anskaffa en egen dator. Klubbens första bärbara dator inköptes i oktober detta år. Inklusive skrivare kostade anläggningen 7.400 mk. Denna dator är ännu i funktion fast den numera behöver en del konstgjord andning för att fungera. Ännu i år behövs den vid lagtävling och beräkning med dosprogrammet GG2.

I samband med datorköpet anskaffades Kasimirs program. Det var ligakommittén som stod för fiolerna.

När nu dörren en gång öppnats på glänt kom diskussionen igång huruvida vi också kunde anskaffa en brickläggningsmaskin. Man dryftade saken med Trikki, men när de tvekade tog klubben själv det stora beslutet att göra anskaffningen. FBF aktierna som kärt vårdats under många år offrades nu för inköp av en brickläggningsmaskin och därtill hörande brickor och spelkort. Det blev till en början bara 336 brickor, men de räckte gott för klubbens ändamål till en början.

För att slippa betala tull beslöts att Bengt Andersson i Umeå skulle verka som bulvan och att fakturorna skulle delas på tre för att summorna inte skulle bli för stora.

Anläggningen levererades i december till Umeå och efter årsskiftet fanns den i Vasa.

Åren 1993 och 1994 var ”stora år” i klubbens historia. Man skulle nu ha kunnat vänta sig ett ännu större intresse för spel på klubben de följande åren, men det gick tyvärr andra vägen.

Klubbtävlingarna kunde spelas som barometer tävlingar och det var på den tiden mycket ovanligt. Visserligen hade man genom årens lopp ordnat en sådan per säsong när man hittat någon villig person att för hand lägga brickor och sköta uträkningen, men att man varje vecka skulle ha möjlighet därtill var det ingen annan klubb som hade.

Klubben köpte även Kasimirs beräkningsprogram för imp´s across the field tillsammans med Trikki för 1.000 mk.

Malax-Barometern var jobbig och den var förlagd till en dålig tidpunkt sent på hösten.

Krafterna räckte ändå till en extra MP-tävling på Fenno Hotel och man lyckades locka över två svenska lag. Tävlingen spelades som lagbarometer och HBL skrev att det var den första i sitt slag i Finland.

Klubbspelarna snyggade under året upp sig med fina klubbtröjor. Hela 60 tröjor av olika modeller blev beställda och även sålda.

Under en spelresa till Umeå köpte klubben även ett program som kunde beräkna lagtävling och även partävling om inte Kasimirs program alltid föll på läppen. Det kostade då endast SEK 300.

I verksamhetsplanen för det kommande året hittar vi följande notis: ”Till sist skall vi hoppas att vår nuvarande spellokal håller hjulen rullande, så att vi kan fortsätta med vårt spelande i dessa trivsamma lokaler. Tanken på den egna spellokalen synes avlägsen. Skulle ekonomiska förutsättningar finnas så saknas den individuella disiplinen. 80 % av spelarna skulle behöva en personlig betjänt, som skulle hålla ordning på brickorna, plocka undan budkorten, städa bort flaskor osv. Det är knappast troligt att dessa betjänter kan uppbådas och vem vet kanske de hellre vill ägna sig åt bridgespelande”.

Vi spelade alltså på Hotel Fenno och tanken på en egen klubblokal hade funnits i många år. Ett år försökte man med en provteckning av aktier, men det kapital man kunde uppbåda räckte dock inte långt. Det var väl tänkt att FBF aktierna skulle ha varit grundplåten för en egen lokal, men dessa var nu sålda.

De första spelarna från Pärnu besöker oss 1996. Malax-Barometern gästas dessutom av svenskar detta år, första året barometern spelas helt i egen regi. Spelare från klubben besöker Umeå, Skellefteå och Dorotea och juniorerna Estland, Holland och Wales.

Waskia Cupen återkommer efter ett års uppehåll, men många spelare hade nu fallit bort. Västerbottens Bridgeförbund gav inte längre sitt samtycke till tävlingarna. I Skellefteå deltog spelare i Maratonbridge med nonstop bridge i 24 timmar.

Stadskamper spelades mot såväl Umeå som Pärnu.

I programväg köptes ännu ett program. Tomas Brenning hade utvecklat ett program som de flesta klubbar i Sverige skaffade. Vi var förstås inte sämre utan investerade SEK 3.500 för programmet.

I och med detta program skattade Kasimirs program åt förgängelsen. Brenning leverade också ett litet konverteringsprogram som omvandlade filerna till htm-filer för internet.

År 1997 fick vi en egen bridgespalt i Vasabladet. Klubben fick som femte klubb en egen hemsida på internet. Klubben skaffade ett eget bordsstandard.

Årets Waskia Cup spelades nu i egen regi och för huvudtävlingens del fick vi dela ut mästarpoäng.

Man bör komma ihåg att påsktävlingar spelades i Jyväskylä under samma tid, så villkoret var att vi inte annonserar öppet om våra tävlingar.

Den första resan till Pärnu företogs också detta år. Det kanske var den mest minnesvärda med stadskamp på en lyxjakt ute på Pärnubukten.

Detta till trots blev det under året en nedgång i bordantal under våra spelkvällar.

Följande år uteblev esterna från vår Malax-Barometern. Waskia-Cupen spelades med hela 16 lag, vilket inte är dåligt.

En intressant grej under året var en Nordisk Simultan tävling med resultat i realtid. Tomas Brenning hade med hjälp av sitt program GG:2 planlagt denna tävling och för Finlands del skulle resultaten skickas per epost till Vasa och Fenno Hotel, där vi spelade. Det blev en svettig tävling eftersom alla inte behärskade tekniken och internet uppkopplingarna inte alltid fungerade. Trots alla problem så fanns resultaten uppsatta på internet strax efterr kl. 24.00.

Efter en paus på flera år beslöt man att fira en gemensam julfest med Trikki på Silveria.

År 1999 flyttades GP-tävligen från Malax till Hotel Fenno. Waskia-Cupen åter fick flytta från Waskia till Royal Hotel eftersom hotellet stängt. Trots att huvudtävlingen spelades med 37 par var spellokalen trång och personalen mycket ogästvänlig.

När vi skriver 2000, så får vi också säga god natt till våra internationella kontakter västerut i och med att EU stänger båttrafiken med sitt tax free beslut.

Vi fick även säga god natt till vår spelplats, Fenno Hotel inför höstsäsongen. Den nya ryska ägaren skulle ha en hyra som säker var 200 gånger högre än vad som skulle ha varit rimligt. Vi spelade 3 måndagar på Svenska Klubben, men det var svårt att komma överens med innehavaren. Till slut kunde vi göra en överenskommelse med Raskone, men hyran blev 500 mk per månad. Det här var ju den gamla spellokalen vi haft tidigare.

Klubben tog över ligan helt i egen regi och spelformatet förnyades efter modell från Umeå. Vi lyckades få ihop till 12 lag och dessa spelade i tre divisioner om fyra lag. Dessutom skärptes lagdisciplinen, så att inget lag fick skjuta upp sina matcher. Därmed hade vi möjlighet att betala hyran.

GP-tävlingen måste också flyttas och det blev nu Hotell Vallonia i Smedsby, som blev spelplats.

Deltagarantalet nådde botten när endast 26 par mötte upp.

Julfesten förlades också till nämnda hotell.

Året bestod inte endast av motgångar. Detta var nämligen året när Oravaisbridgen kom igång. Den första kursen hölls under vårvintern år 2000. Samtidigt hölls en kurs i Vasa. Ännu under hösten kom nästa kurs igång i Oravais.

Följande år tog vi över Karlebys tävling och den förlades till Oravais för att ytterligare inspirera de nya oravaisspelarna.

Sommarbridgen med Trikki ändrades aningen. Nu höll klubben i juni och augusti medan Trikki höll i juli.

GP-tävlingen genomfördes i Dambrunnens stora sal och det blev genast en uppgång i bordsantal.

Hösten 2001 lanserade Tomas Brenning sitt nya program, Ruter. Programmet leverades gratis till alla som i tiderna köpt GG2. Detta nya program var windows baserat och man var inte längre beroende av stereotypa DOS och dess krångliga kommandon. Det fina med programmet är att det ständigt utvecklas i och med att Brenning ger ut nya versioner. Visserligen råkar man ibland ut för buggar om man har alltför bråttom att ladda ned en ny version innan den är riktigt testad. Brenning har varit engagerad i alla större mästerskap ute i stora världen och i synnerhet hans butler beräkningar med hjälp av Ruter har varit framgångsrika.

Butlerberäkningar hade också gjorts med hjälp av GG2, men de har varit synnerligen arbetssamma.

Nu blev det genast lättare och det skulle bli ännu bättre.

Julfesten firades på Vallonia.

År 2002 blir klubben åter hemlös. Raskone vill inte längre veta av oss efter två år. Höstsäsongen startade på Kesmo Bar. Den var trång och mörk och betingade en hyra på 500 mk, men vi fick själva sköta kaffe försäljningen.

GP-tävlingen spelades åter på Dambrunnen, medan julfesten förlades till Kesmo Bar.

Någon kurs i Vasa var det inte att tänka på, när utrymmen därtill inte fanns att tillgå.

Klubben ansökte aktivt om bidrag från flera håll och nu blev det napp när Svenska Folkskolans Vänner beviljade oss ett understöd på 1000 € för inköp av en dator.

År 2003 firade klubben sina 60 år. GP-tävlingen spelades på Royal Wasa med 43 par och festbanketten begicks på Fransmanni. Vi hade reserverat för 30 personer, men det kom det dubbla.

Ordförande Manni bevistade vårt jubileum och delade ut förtjänsttecken. Toomas Talviste framförde ett eget poem på svenska, vilket festdeltagarna applåderade.

Julfesten firades på Kesmo Bar. Klubben gick även med i telefonförsöket ACN, som skulle ge en extra inkomst, men tyvärr blev bolagets saga alltför kort och förtjänsten blev ringa.

Tanken på en egen lokal har funnits i årtionden. År 2004 började man än en gång ventilera saken.

Kesmo Bar var som sagt mörk och trång och betingade en hyra. Inte visste vi heller hur länge vi skulle få vara där. En lokal på Bibloteksgatan hade varit till salu en längre tid. Den låg inne i staden, men ”under jorden”, så det fanns både för och nackdelar med den. En annan fanns ute på Cirkelvägen.

Till en början var det kanske ett önsketänkande med en egen lokal, men den drogs upp gång på gång. Vi skaffade ritningar över de båda lokalerna och började fundera på vad deras slutliga pris kunde hamna på.

Medlemsantalet hade skjutit i höjden tack vare spelarna från Oravais och Vörå och nu började vi fundera på hur mycket var och en kunde tänka sig att satsa.

När några nyckelpersoner var beredda att gå in med större belopp blev det fart på projektet.

Medlemmarna kontaktades aktivt och summan steg snabbt till över 30.000 €. Samtidigt förhandlade vi med främst ägaren av lokalen på Cirkelvägen. Förhandlingarna drog ut på tiden och det såg ibland mörkt ut. Styrelsen hade många sammanträden och kalkyler gjordes upp hur slutfinanseringen skulle ordnas. Även extra möten för klubbmedlemmarna hölls för att alla skulle få sin röst hörd.

Året gick till sin ända utan att det stora steget ännu kunde tagas. Beslutsamheten var dock stor och när vi går in i år 2005 så gäller det bara att slutföra klubben största projekt genom tiderna.

Ett viktigt datum i klubbens historia är 29 mars 2005. Detta datum undertecknades köpekontraktet och en lokal på Cirkelvägen 21 om 184½ var nu i klubbens ägo.

I stället för ett aktiebolag, så bildades ett andelsbolag där medlemmarna blev andelsägare. Lokalens pris blev 60.000 €. Klubben fick låna av Finlands Bridgeförbund 5.000 € och ett banklån på 8.000 € upptogs i Vasa Andelsbank. Klubben hade dessutom en del penningar på sitt bankkonto.

Sommaren 2005 fick vi tillträda den nya lokalen och efter ett stort talkoarbete under hela sommaren kunde lokalen tas i bruk till höstsäsongen.

Vi hade nu en egen cafeteria, färdigt dukade gröna bridgebord eller med andra ord en riktig bridgelokal.

Tack vare en stram penningpolitik och egen försäljning har de mest optimistiska kalkyler hållit.

Banklånet kunde betalas bort före utgången av 2006 och förbundets lån var bortbetalat före utgången av 2007. Dessutom investerades det i en ordentlig ventilationsanläggning som kunde hålla temperaturen behaglig även när solen gassade in.

År 2006 var nyheten en bridgemate anläggning, vilken via bordsdosor skickade resultaten direkt till beräkningsprogrammet. Pappersprotokollen kunde därmed lämnas därhän.

Det är kanske onödigt att nämna att dessa var de första i Finland.

Julfesten 2006 firades med julmat på Kesmo Bar och spel i den egna klubblokalen.

Julfesten 2007 firades helt och hållet i de egna utrymmena.

Vid ingången till jubileumsåret 2008 var det väl egentligen bara en sak som fattades, en videokanon. En sådan införskaffades således i början av året.

Klubben har nu allt vad som behövs i form av tekniska anläggningar. Brickläggningsmaskin, flera datorer, kopieringsmaskin, flera overheadprojektorer, internetanslutning. Frågan är vad som härnäst kunde behövas?

Nu skulle man kunna dra den slutsatsen att när nu allt är i yppersta skick, så skulle de drygt 100 medlemmarna fylla bridgelokalen för att fröjda sig över alla nymodigheter.

Märkligt nog så har det inte blivit så. Trots att medlemsantalet är dubblet större än för femton år sedan, så når vi inte upp till det bordsantal vi hade då. De fjorton bord som då en gång mötte upp till spel på klubben gäller ännu som klubrekord!

I denna översikt har spelframgångar helt lämnats till ett annat kapitel. Dessa har nämligen under denna tidsperiord varit många med åtskilliga finländska mästerskap och andra framgångar.

Däremot blir kapitlet FM-tävlingar i Vasa mycket kort. Förbundet vill tydligen inte belöna klubben för gott arbete bridgen till fromma utan förbigår oss år efter år. Vem vet – kanske det är lyckligast så, åtminstone om man ser till vad andra klubbar åstadkommit under samma tid.

Paul Martinsson